måndag 14 september 2015

Mitt liv som det blev och är!



Jag föddes 1962 mitt under Beatles födelse, så att jag fastnade i musikträsket
är väl inte så konstigt, Men nu får vi börja från början jag föddes 16 juni 1962
på grund av sociala och andra problem omhändertogs jag av Norrköpings social
och tillbringade min första 6 månader på institution innan jag blev adopterad av
Göte och Solveig Fredriksson. Min uppväxt på envigsvägen 31 i Hersatberg utan för Norrköping var faktisk fantastisk med kossor i hagar, grusvägar och olåsta dörrar, två adopterade systrar dök upp Maud född 1957 Lena född 1965 vi kom
Från trasiga familjer och kom till en familj full med kärlek och värme, ödet gav oss en fantastisk start.
I tidig ålder upptäcktes svåra allergier, eksem och astma vilket medförde mycket problem framför allt med astma vilket innebar många besök på sjukhus och mycket perioder med svåra andningsproblem. Detta medförde vid tidig ålder en form av utanförskap på grund av att jag inte kunde delta i sportaktiviteter då jag fick andnöd och svårt eksem vid svettningar, redan vid tidig ålder flydde jag in i min värld av musik, film, böcker, men också lite musikalisk hjärntvätt då min mor alltid spelade radio och sjöng små dumma sånger för att göra dagen lättare.

Pappa var jazz diggare av mått och lyssnade ofta och hjärna på sina gamla jazzgudar, ur allt detta föddes en dröm om att hålla på med musik och skapa sin egen värld.
Min första gitarr var en som inköptes från Hobbex stratta modell med stålsträngar men efter som jag inte kunde några ackord så stämde jag gitarren i ett ackord och la fingret över och fick det att låta, minns att jag kopplade den till min stereo med kassett och överstyrde inspelningsvolymen så jag fick distorsion. Med tiden lärde jag mig lite ackord så jag kunde spela med till band och skivor, nu fick jag för mig att jag skull bli trummis och tjatade på mamma och pappa för att få ett trumset. 1973 fick jag ett maxvin py pearl set och placerade i mitt pojkrum i källaren i Herstaberg, nu började jag öva till min favorit skivor typ: Hurriganes, Gasolin, Tom Robinson band och mina underbara föräldrar lät mig hållas och köpte hörselvadd. Samma år började jag högstadiet på Matteus skolan i Norrköping vilket var en kulturchock isig efter 3år på jursla skolan och tre på åbymo skolan i Åby utanför Norrköping, skoltiden i lågstadiet var okej men mellanstadiet vart helvete på jorden då jag fick min helt egen personliga plågoande som förpestade mitt liv i tre år. Nu flyttades stadsgränsen vilket medförde att jag fick börja högstadiet på Matteus skolan i Norrköping, här var det en salig blandning av individer från olika sociala bakgrunder och även många olika nationaliteter. Här träffade jag Peter Nolér som spelade gitarr och vi spelade lite ihop i mitt pojkrum, nu blev vi sugna på att starta ett band och började leta medlemmar det blev: George Gustafsson på gitarr och Micke Johansson på bas, Kerstin Elgenmark på trummor, Peter Nolér på gitarr så startades Peking rock and blues band.  Vi spelad 50tals rock, lite snällpunk som The Tubes ”i saw her standing there” eller Hurriganes (finsk rock n roll).        Jag började på trummor men efter en tid så ersattes jag av Kerstin på trummor
När det upptäcktes att jag sjöng så mycket bättre än jag spelade trummor. Vi repade på Matteusgården som är Matteus kyrkans lokaler och vi fick tillgång till aulan på söndags förmidagarna innan kyrkkaffet, Vi höll på ett tag men efter högstadiet tappade vi kontakten även om Georga och jag spelade lite sporadiskt då och då.  1978 började jag på yrkesskola och en dag när jag satt och lyssnade på min kassett freestyle, kom en klasskompis, Nisse, och tog mina hörlurar för att lyssna han tittade på mig och sa detta går ej, jag tar med några plattor du måste lyssna på, vilket han gjorde det var:
Thin lizzy: Live and dangerous Status quo: live, från dom första tonerna på lizzys platta var jag såld, hårdrock hade tagit ett grepp om min själ. Men jag hade aldrig sett
en konsert, men när lizzy kom på besök åkte jag till hovet i Stockholm med buss jag stod i kö in till mitt mecka, jag hade parkett biljetter och i väntan på konserten så smet jag längst fram för att kolla alla coola prylar.

När jag skull gå till min plats släktes ljuset i hallen och en stormning av scen som var som en en buffel hjord gjorde att vi blev kvar vid scenkanten, rök välde ner från scenkanten, Phil Lynnots röst hördes genom natten ”are you ready Stockholm” och med en rökbomb av större variant startade konserten, det var ett religiöst ögonblick som förändrade mitt liv. Jag var nu fast och säker på, vad jag ville göra, musik var min grej och inget skulle kunna stoppa det, vid denna tidpunkt, så sjöng jag i ett band som hette ”Black mushrooms” som spelade mycket acdc covers och lite blandat typ Uriah Heep.
Vi hade replokal i Marielund vid ungdomsgården under jord i källaren.
Under tiden 1975 till 1978 när vi spelade ihop blev replokalen vårat universum och vi fick åka på ungdomsgårds turné viket var en fantastisk idé av ungdomsgårdarna vilket gav oss en chans att spela musik för en levande publik.

Att ta ansvar för och vara den som var frontfigur i ett band var inte något som jag tog med lätthet jag var blyg, introvert och egentligen bara intresserad av att skapa musik, och såg live spelningar mest som något som måste genomföras.

Ungdomsgården hade denna sommar 1978 en sommar konsert där vi spelade
och utan att jag var medveten om det så var Anders Jensen trummis i bandet
Dame Fortune där och lyssnade, efter konserten frågade han om jag kunde tänka mig att komma och prova lite sång med dom, då dom letade vokalist.
Det var en stor grej för mig, dom var på lokalnivå omtalade som bad boys men också riktigt bra musiker så vi bestämde en tid för en audition.




Första gången jag träffade Per Connman/gitarr, Anders Jensen/trummor, Roland Forsen/bas, Willy Langstedt/gitarr det gick väl så där,
vi körde lite lizzy spår och något dom jobbade på med det klickade inte 100 %.
Men dom gav mig en chans till nästa dag, Per undrade om jag kunde några Zeppelin låtar vilket jag kunde och då hände det ”Magic” sånt som man som musiker bara upplever några gånger i livet, allt annat i huvet försvinner bara här och nu existerar, Willy Langstedt/gitarr sparkades och nu startade ett spelande och övande som skulle resultera i nya egna låtar, som efter ca 6 månader spelades in på stage and music studio i Norrköping med för den tiden ganska lyckat resultat. Under dom närmaste 2 åren spelade vi mycket live, ofta på Queens corner vårat stam hak, vi fick också ett litet skivkontrakt med ett litet bolag som var drivet av 2 kufar i skärblack utanför Norrköping, vi gjorde nån inspelning och även en promo spelning på IKEA av alla ställen.

Efter 3 år av party, droger och ögon stora som globen slutade jag i bandet som kunde ha blivit något stort, men med en erfarenhet rikare och ett stort sug att få skriva musik.

1980 började jag jobba på Holmen paper ab 5-skift med bra lön för ett vanligt knegar jobb, att jag hamnade där var ganska narturligt då pappa jobbade där och mina betyg från v-mek såg ut som en tippslapp 1X2 så var det inte mycket att välja på. Jobbet passade mig bra med 1 vecka ledigt i månaden gav det mig tid och pengar till mina musikaliska äventyr. 1982 gjorde jag lumpen i Stockholm
Jag blev jag tillfrågad om jag ville vara med och starta ett Heavy metal band som byggde på konceptet att det går att skrämma alla till lydnad, givet sa jag, och jag, Pal Kebell AKA Paul Marshall, Billy Johansson och Pelle Frimodig började skriva låtar och repa in den egna musik som senare hamnade under bandnamnet Big hozz and the animals. Lumpen i Stockholm gjorde att spelandet var koncentrerat till helger då jag var hemma, vilket inte var så ofta.
Symbolik i musik var alltid ondska och alla attribut var tillåtna, vi spelade på Skandia teatern 82 ett gig som levde länge i folkmun beroende på ett kors som slogs sönder under showen. Jag kan nu avslöja att det var väldigt lite planerat med den biten, Pelle hittade två brädor i lokalen och slog ihop dom till ett kors och jag bar in det under start av konsert, men det var inte planerat allt var spontant påhittat, minuterna innan giget, vi hade bomber planerade i show, men korset var bara en ball grej som blev en jättepryl. Blev band annat kontaktade av vissa frikyrkor som tyckte att symboliken inte var att föredra, detta visade oss bara att vi var på rätt väg. Jag är helt övertygad om att vi kunde ha blivit något bra, vi var ett av dom första metal banden i Sverige, men det fanns ingen scen för det just då och vi fick jobba mycket med de underground vägar som fanns då. Det gjordes väldigt få inspelningar en demo med bandet, spelades in i CWC studion i Norrköping men det var en dansbands studio och tekniken var inte av bästa kvalitet och vi hålla till på kvällen då vi inte skrämde dom eventuella dansbands nördarna som häckade i studion. Vi spelade in en singel med två låtar i Jade music studios men det existerar bara ett prov ex av singeln idag. Under slutfasen av bandet spelad olika trummisar gitarrister osv i bandet, här kommer en lista på dessa: Gustav Liljenström: trummor, Daniel Gese: trummor, Anders Jensen: trummor, Clas Vålberg: gitarr. En sista reinkarnation av bandet var under nya namnet Tox. Ny demo spelades in i en studio i Finspång, och ett sista gig var på Marielunds sommar fest 1985.

Sommaren 1985 var jag utan band och spenderade tiden med mina Rick Springfield plattor och skrev ihop några låtar som kändes som ok poplåtar.

Jag leta musiker och hittade, Peter Ström – piano, synt, orgel,                      Bobby Johanson –trummor Björn Zerpe - bas. Vi började repa och en tre spårs demo spelades in i Finspång.Efter ett litet tag byttes Bobby ut mot Per-Anders Gustavsson på trummor och Zerpe byttes ut mot Claes Jonzon på bas, vi adderade även en till gitarrist: Magnus Jonsson, vi spelade live en del och hade ambitioner med låtskrivande men det lyfte inte riktigt.Efter att vi helt enkelt tröttnade på varandra, vilket kan hända när man är mer kompis gäng en ett drivet projekt. Jag spelade in en egen demo med låtar, med inhyrda musiker bara för att få låtarna sparade medverkade gjorde: Björn Sahlin – keyboard
Magnus Jonsson – Gitarr, Pal Kebell – Bas, Magnus Hedin – sång, teknik, osv.

Vid 23års ålder var jag väldigt splittrad och inte alls säker på vad jag vill göra
Musikaliskt, men också på det personliga planet där mina försök att hitta någon att älska inte fungerade på något sätt över huvud tagit då jag förvandlades till 
Goofy (långben) när jag hade med det motsatta könet att göra. Hade inga problem att prata med damer men när det kom till det mer sexuella blev jag helt förlamad. Damer att bli förälskad i fanns det absolut men dom tyckte nog mest att jag var konstig och blev helt vettskrämda, och när det blev rätt så blev det ändå fel och jag blev övertygad om att jag var dömd att leva i ensamhet med min musik.

1986 fick jag frågan, om jag ville medverka i ett projekt kallat Grand Vision som drevs av Christer Björkholm på gitarr, det resulterade i en period med mycket spelande live eftersom Christer också drev det som ett coverband, som spelade för alla som betalade. I GV var: Christer Björkholm – Gitarr, Daniel Gese – Trummor, Michael Lövdalen – Keyboard, Johnny Nielsen – Bas senare lämnade Johnny Nielsen bandet och Lars Hultman tog över på bas. I detta band cirkulerade ganska många musiker in och ut många gånger på grund av Christers envisa sätt, att inte släppa in oss andra i den kreativa processen, men i hans försvar, så skrev han en hel del bra musik och en singel släpptes runt 1987.


Kom under denna tid i kontakt med droger som fans att tillgå i omgivningen
Hasch, kokain, och amfetamin prövade men tyckte inte det gav mig något som tur är då andra försvann in i dimman, och aldrig hittade ut igen.

1987 såg jag Sleazy Roze spela på Skandiateatern i Norrköping under en av många rock events som Studiefrämjandet ordnade under 80 talet. Mitt spontana intryck var att dom var ett kompetent band men saknade en riktig sångare, Wallentoft var och är en fantastisk frontman för ett band men han kan inte sjunga.  Nu fick jag frågan från Per-Ove Johansson som var trummis i Sleazy, om jag kunde vara med på en demo
som skulle sammanställas för utskick till skivbolag, då Wallentoft inte hade tid just nu.
Vad jag ej visste var, att bandet tyckte precis som jag och letade efter en ny sångare till Sleazy, vi spelade in demon i Linköping, eftersom bandet var därifrån och var en fortsättning på ett band som kallades Axewitch, efter inspelning fick jag frågan om jag var intresserad av att vara med i Sleazy fult ut och det kan man säga att jag var.

Jag Per-Ove var från Norrköping och pendla under många år till Linköping för repetitioner med bandet jag var också många gånger på besök hos både denny och mange och byggde på så sett upp en vänskap och förtroende för dessa personer.

Detta band existerade från 1987 till 2010 med olika band medlemmar, mycket musik skrevs och många timmar spenderades i både replokal och studio, tyvärr så spelade vi alldeles för lite live och var dåliga på att promota oss, men det var en kul tid och helt fantastiska musiker som jag fick privilegiet att spela med, men som också blev fantastiska vänner efter så många år tillsammans.

Medlemmar var:
1987
Ralph Petersson – gitarr, Magnus Jarl – gitarr, Per-Ove Johansson – trummor,
Denny Printz – bas, Jag – sång.
Denna lineup gör två singlar: 1990 Single 1. Only one / She's so fine
1992 Single 2. Caution the filling is hot/ Riding High.

1992
Jag – sång, Mikael Qvist – gitarr, Per-Ove Johansson – trummor,
Stefan Petersson – Bas.
Fullängds Cd: Caution the filling is hot gjordes 1994 och mixades i
Rostinghouse studios i Malmö och släpptes på indi label som ägdes av rostinghouse.

Namnändring från Sleazy Roze till: Sleazy 1996
Medlemmar 1996:
Jag – sång, Mikael Qvist - gitarr
Per-Ove Johansson – trummor, Paul Marshall – bas

Denna lineup gör två fullängds-CD's:
In due time 2000 och Pandoras box 2004

Nya medlemmar i Sleazy 2005:
Jag - sång
Mikael Qvist - gitarr
Per-Ove Johansson - trummor
Lars Hultman – bas

Jag slutade i Sleazy 2010.

1994
Big Hozz And The Animals återbildas och
Spelar på tv4 medlemmar var:
Jag – sång, Paul Marshall - bas
Billy Johansson – gitarr, Lars Jonsson – trummor.
Efter en rad interna strider avslutades detta.

Samma år får jag frågan från mina gamla bandmedlemmar i Headline
om jag skulle vara sugen att köra lite cover låtar av västkustrock typ.
Jag tyckte det var dags att gräva ner stridsyxan mellan mig och Peter,
som hade varit dom bästa vännerna men också värsta ovänner musikaliskt.
Vi hade då inte pratat med varandra på tio år, men efter lite repande och pratande
kändes det bra och vi kunde gå vidare med projektet. Nu kom någon med den lysande iden, att alla i bandet skulle göra en lista på sin favorit låtar med amerikansk västkust rock. När vi jämförde listor, såg vi, att alla hade flera låtar med gruppen Journey, sagt och gjort, vi bestämmer att vi startar en tribute band som endast kör Journey låtar. Detta visade sig, vara ett lysande beslut, vi bildar gruppen Frontiers som resulterar i mycket live spelande, vi deltog två år i radiostationen Rock klassikers battle of the tribute bands i Stockholm, i vilken vi kom två, båda gångerna. Hade vi vunnit, kunde vi fått spela på Sweden rock festival, vilket hade varit ett lyft för oss som band. Vi spelade också live på tv4 och fick mycket beröm och hade en liten men tillgiven skara fans.
Medlemmar under denna tid var:
Jag på sång, Christer Leijdemark – Trummor, Peter Ström – Keyboard
Magnus Jonsson – Gitarr, Clause Gauffin – Bas


2007
Medlemmar:
Jag på sång, Christer Leijdemark – Trummor, Peter Ström – Keyboard
Magnus Jonsson – Gitarr, Roger Hedin - Bas
Jag ser en intervju med chefen för Louis de Geer konsert & kongress där han söker
något lokalt band som man kan köra i Flygeln, vi tar kontakt och man blir eld och lågor och ett projekt tar form, där vi tillsammans med Hartvig Gjesdals Damkör skall köra en Journey tribute kväll med stor kör. På grund av tidsbrist kan Magnus Jonsson ej medverka på gitarr, jag ber min gamla kumpan från Dame Fortune Per Connman att vara med och han tackar jag, efter fem reptilfällen med kör och band genomförs konserten på flygeln, tyvärr var min röst lite rosslig denna kväll  men fungerade och vi kunde känna stolthet och lättnad för att vi genomförde denna maraton.


Mellan 2007 och 2010 så sjöng jag i olika coverband och sammanhang.
Blanda annat The cover senare kallade B.O.B Band of Brothers

I The covers var medlemmarna:
Jag på sång, Roger Hedin: Bas, Tommy Tirfing: Gitarr, Peter Litzegård: Trummor
Peter Ström: Keyboard.
I B.O.B  var medlemmarna:
Jag på sång, Roger Hedin: Bas, Tommy Tirfing: Gitarr, Peter Litzegård: Trummor
Ulf Karlsson: Keyboard.

2010 deltog jag i Talang 2010 på tv4, vilket var en spännande upptäcktsfärd i tv produktionens underbara värld, en värld där allt är fake och konstlat för att se bra ut på tv och vars egentliga uppgift är att vara så underhållande att reklampengarna kommer in till tv4. Något som man, som enfaldig musiker, inte riktigt är beredd på, efter 2 resor och framförande framför en jury som bestod av Bert Karlsson, Charlotte Perrelli, Johan Pråmell. Efter att juryn åkt ut på auditionturné valde de 72 talanger som fick gå till slutaudition, där de skulle bestämma sig för vilka 24 som skulle få en chans till i semifinalen.  Jag fick ej gå vidare till semi, trots tre gröna vid audition.

Bara att åka hem och börja om, jag fortsatte jobba på ett soloprogram med Journey’s låtar och gjorde en föreställning på Skandia teatern 2010.


2011
Big Hozz And The Animals återbildas och medlemmar var:
Jag – sång, Paul Marshall - bas
Billy Johansson – gitarr, Lars Jonsson – trummor
Vi börjar att spela in vad som  skulle bli full cdn: Born to Rock
Med sponsor pengar kunde vi gå in i en proffs studio och spela in låtar.
Det spelades in 7 låtar som fortfarande idag inte mixats då produktionen ej kund slutföras, när gammal spöken började dyka upp ur vårt förflutna och sponsorerna drog sig ur efter för mycket strul. Det var den tredje gången vi prövade att jobba ihop och blev nu tvungna att inse, att vi inte kan jobba ihop, dags att begrava liket en sista gång.

Vi gjorde en livespelning på The crash i Norrköping 2012-05-05 men efter detta framträdande gick vi skilda vägar, trist då låtarna som skrevs var riktigt bra hårdrock.

På det personliga planet var tiden från 2000 – 2008 turbulent med bortgång av min pappa 2001 och mamma 2007 jag blev också pressad av min arbetsplats att gör magop på grund av övervikt, men när jag vägrade blev jag uppsagd 2010 vilket skickade mig in i en depression med ångest attacker som följd.
Hösten 2008 blev jag vän med Anja Vervold på my space och vi började prata online och skypa, detta ledde till att Anja i december månad 2008 kom på besök.
Vi insåg ganska snart att våra liv var menade att spenderas tillsammans, så 081231 flyttade hon hit från Hannover Tyskland och 090411 gifte vi oss på rådhuset i Norrköping.

 2014
Jag fick frågan om jag skulle var intresserad, att vara med i ett nystartat band då ännu ej döpt, som skulle skriva eget material i stil med symfonisk hårdrock med 70tals influenser. Det lär spännande och efter några träffar satt vi gång med att skriva låtar,
Grey Rabbit var nu födda namnet, kom av våran höga ålder och att det var påsk när vi började spela ihop, alla är runt 50 utom trummisen som är i 40 års åldern. 2 låtar är under inspelning för att vara med på en samlings cd, som skall spelas på Amerikansk radio.
Mikael Fredriksson: Sång
Per Ramsby: Orgel,piano,synt
Lars Jonsson: Trummor
Claes Kjellström: Gittar
Magnus Pettersson: Bas  



2015
Får jag frågan om jag vore intresserad av att sjunga med Frontiers igen då Fredrik flyttat till Stockholm jag tyckte det lät kul och efter några rep var vi i gång med spelningar hemma och i Stockholm. Vad som väntar nu runt hörnet får framtiden utvisa med trött kropp och många år framför publik är det fortfarande kul men börjar bli mer jobbigt att genomföra livespelningar, men som en enveten terrier biter jag ihop och kör ett tag till.

2016
Just nu utan band och väntar på nästa äventyr.

    




























Inga kommentarer:

Skicka en kommentar